Min första kontakt med soya var då jag testade sushi för trettio år sedan. Min svåger som arbetade på sjön hade tagit med sig rätten hem och vi åt den råa fisken med både avsmak och nyfikenhet. För mig var det som att äta surströmming och det var nog soyan och den starka pastan till som räddade mig, från att inte "lämna mat" och kunna delta i måltiden som tog en stor del av kvällen.
Sedan längre fram sa min svärmor till mig att det både satte "piff och smak" på maten, hade jag då inte haft den positiva upplevelsen innan hade jag nog inte tagit fasta på hennes råd. Tyckte nog det lät lite tantigt med att piffa till maten, men kom underfund med att det var precis det som hände.
Många rätter fick vacker gyllenbrun färg och mer smak, då soyan i sig är salt och tar fram andra smaker. Jag började laborera mer och göra marinader med soya, såser och grytor. Det var lättare att lyckas med det mesta, tex om man steker en köttbit, kryddar, slår på lite vatten och låter det koka ner och lägger i en klick creme fraiche och färgsätter med soya. Då får man underbart goda såser på ett lätt och billigt sätt.
Som ung köpte man brunsås på påse och det var en enorm skillnad när det började smaka på riktigt. Nu står alltid en flaska i mitt kök för att just piffa till maten med eller också bara ha över ris eller till nudlar. Har testat många sorter men har i många år använt just denna, för att den är lite tjockare i konsistens och i min smak smakrikare och inte så "utstuderat asiatisk". Vissa soyor tar överhanden och det bli china/thaimat av allt man tillsätter den till. Denna soya känns internationell och jag har den utan gränser i all min mat.
Så sushin blev min inkörsport till soyaanvändning och jag är fast.
